21 september 1990

The Byrds - The Notorious Byrd Brothers (LP)
The Wannadies - The Wannadies (LP)
Japan - Visions Of China (12")
Sinéad O'Connor - Mandinka (12")
XTC - Making Plans For Nigel (7")
Primal Scream - Come Together (7")

De fem första skivorna i den här bunten beställde jag från Ginza (den sjätte skivan var ett komplementköp). Att handla från Ginza byggde alltid på viljan att köpa "så bra musik som möjligt för så lite pengar som möjligt". Inte sällan var de nämligen väldigt billiga på okänd eller "konstig" musik.

När det gäller The Notorious Byrd Brothers så minns jag att jag först var lite skeptisk till den här skivan. Jag trodde länge att skivan innan, Younger Than Yesterday, var mästerverket i Byrds-diskografin och att det skulle vara för mycket country över Notorious. Medan Younger Than Yesterday förenar pop med psykedelia så kombineras här country och psykedelia på ett förnämligt sätt.

Nåja, till saken: den här skivan är f-a-n-t-a-s-t-i-s-k och om du inte redan hört den, se till att göra det snarast.



The Wannadies var underbara i början. Ett popband med Australien-doftande melodier och otrolig scennärvaro. Jag såg dem flera gånger runt -89/-90 och blev sällan besviken. För sjutton, 1990 var ju året då The Wannadies var Sveriges svar på The Go-Betweens och This Perfect Day var Sveriges svar på The Smiths.

Men snart drabbades båda banden av MNW/Snap/Soap-sjukan och bestämde sig för att bli tunga rockband. Det är nog egentligen så att jag varit besviken på The Wannadies i tjugo år och aldrig fattat varför de gjorde dessa vägval och varför gitarrerna senare var tvungna att vara så distade och mixas så högt.

Debutalbumet minns jag nog ändå som ojämnt och en smula tråkigt. Det är helt enkelt otroligt svårt att bibehålla känslan och nerven i musik.



Japans Visions Of China har jag tyckt om sedan jag hörde den första gången någon gång under 80-talet. Jag tycker om den fortfarande och kommer att göra det även om trettio år. Jag är inte helt säker på vad låten egentligen handlar om - men fäster inte heller någon större vikt vid det. David Sylvians långa solokarriär ska man dock följa minutiöst.



Från Ginza kom även en tolva med Sinéad O'Connor. Jag hade nog sett videon till Mandinka och insett att jag gillade den en smula. Låten är väl kanske från 1987 eller så, när hon lät lite som en halvgoth-variant av Kate Bush. I skrivande stund kan jag nog drista mig till att utnämna Mandinka till hennes bästa låt.



Making Plans For Nigel var den första skivan med XTC som jag köpte. Otroligt catchy. Kanske lite låg volym här men det är helt klart en video som vinner på sin lite tidstypiska charm.